Football, Football

Sedan jag först kom i kontakt med Sydafrika 2003 har jag hört talas om den internationella kulturfestivalen i Grahamstown. Jag har haft en nyfikenhet och en längtan att åka dit. Festivalen hålls de två sista veckorna i juli varje år och är en explosion av dans, teater, konst och musik. Då den ligger i den sydafrikanska vintern och den svenska sommaren har jag ännu inte haft möjligheten att vara där. Men i år var jag på rätt plats vid rätt tid!

Grahamstown är en liten pittoresk stad i Östra Kapprovinsen 12 mil nordöst om Port Elizabeth/Nelson Mandela Bay. Naturen är enormt vacker, gröna kullar som böljar fram längs med Indiska Oceanens kust. För tillfället blommar Aloe Veran med sina orangea blommor som lyktor i det gröna.

Självklart präglas även Grahmstowns festival i år av fotbolls VM och jag kan inte låta bli att utforska fotbollen genom de kulturella glasögonen.

En internationell ensemble bestående av personer från Europa; Afrika och Asien bjuder på Football, Football. Föreställningen undersöker fotbollen genom dans, teater, video och musik. I programmet beskrivs föreställningen så här:

There is a ball. There is a green pitch, or a part of the street, or
a beach, or a park. There are the running legs. Fierce minds.
Fast-beating hearts. Dreams. Memories. Histories. Fights.
Celebrations. There are the disappointments. Failures. Tears. Anger.
Cursing. There are the loyalties. Friendships. There are
the betrayals. Sorrow. There is forgiveness and there
is re-union. There is a group of young men who love football. They are to old to become professional football players but to young to give up the dream. This is about football!

Det är en brutal och känsloladdad föreställning. Unga mäns frustration, aggression, krossade drömmar i förorterna, slummen och gettona runt om i världen står i fokus. Fotbollen är i allra högsta grad levande för dessa unga män – men också våldet, drogerna och uppgivenheten. I en scen spelar rivaliserande grupper fotboll tillsammans, det är ett brutalt spel. Uppgivet utbrister en av killarna ”This is not football – this is war”.

I förordet beskriver regissören hur en av frågeställningarna som teamet har arbetat med är Vad har hänt med vännerna till de stora fotbollsstjärnorna. De som växte upp i gettoområderna runt om i världen men som inte blev stjärnor - har också deras fortsatta liv präglats av fotbollen? I föreställning dör en av killarna i en överdos, en bli knivhuggen till döds, en tredje sitter i fängelse och en fjärde på behandlingshem.

Men de finns också de som tar sig vidare, som använder kärleken till fotbollen som en källa till kreativitet och drivkraft.

Föreställningen visar hur fotbollen kan vara en källa till glädje, kreativitet och drömmar i en annars ganska dyster verklighet. Något som slår mig är hur fotbollen ger en möjligheten för män att uttrycka känslor. Glädje, ilska, aggression, sorg, lekfullhet, kärlek. Något som många män är berövade men där fotbollen blir ett utlopp för detta.

Jag sitter under hela föreställningen och undrar varför regissören har valt att ha så starkt fokus på den manliga aggressiviteten. Känslorna går rakt från scenen in i mig och då föreställningen är över är jag total spänd. Jag tror att han visar en verklighet som många väljer att dölja eller tona ner, jag tycker det de visar är viktigt och viktigt, men jag är ändå nyfiken. Efter föreställningen söker jag upp regissören och ställer frågan. Svaret blir ” För att detta är verkligheten för de flest män runt om i världen”. Jag säger att jag håller med men att det är lätt att glömma bort ibland. ”Jaså?”, svarar han lite frågande ”-var kommer du ifrån? Jaha, Sverige, då förstår jag”. Ett manligt Bosniskt perspektiv mot ett kvinnligt svenskt – två skilda världar vad det gäller aggression och frustration.

Jag trycker att regissören Haris Pasovic tankar i programbladet är inspirerande och tänkvärda och jag väljer därför att citera stora delar av det nedan. Och – min nyfikenhet kring vilken roll fotbollen spelar i samhället och dess utveckling samt vad det är med fotbollen som har denna kraft växer!

” In Football, Football . . . we have explored the tension between the strict rules and necessary improvisation in football; the art of football. I was intrigued by a paradox of unpredictibility and controle in fooball.

. . . Beyond the exitements and sentiments, we have started to understand its deep significance in the lives of many people. This implication has lead us to test the power of football in some difficult life-cercumstances. Most of the great football players were born and grew up in the slums of metropolitan ghettos. They made it. What has happened to many more who they played with as kids? Has football shaped their lives as well?

Neaples has been and inexhausable source if inspiration and learning for me. It is truely a facenating city. It is a sharply football-minded city. . . The reasearch has brought us to Scampia, the little football school established by Fondazione Cannavaro/Ferrera.

I was struck by the sharp contrast between the lively schools and its gloomy enviroment. I asked myself what football means in the lives of 80 000 people living in the ill-concieved social projects and the minumental architectural failures of our times. Scampia, like many similar getthos across Europe, reflects the European reality in its full drama. Together with the African, Latin American and Asian slums, this gettozied Europe short of Liberté, Égalité, Fraternité makes up the world football map, clear and concrete. Among the goalposts on the streets, the young football players live and die. True, football gives them some happy moments too. But, the world has been depriving them of dignified lives and sentincing them to suffering and brutal death as soon as they get born.

With the immense popularity, football has an immense responsibility. The arts share with football this noble task . Can these two crative and beautiful phenomena get together to make our lives happier and to make us become better people? Lilian Thuram, a great French defender and a former Italian League player, has asked a simple question: 'And were do you stand?' It is a duty of football to give an answer to this question. Our quest fot understanding the football game itself, and to create some meaningful art has challanged us to explore both artistic form and significant content. I Bleieve that we have come up with an important story to tell and a new form of theatrical art -football dance thatre.
Director Haris Pasovic, May 26, 2010.