Om krockar, kraetivitet, utveckling och kärleken till staden

Jag är en person som älskar landet. Då jag kommer till haven eller till fälten går jag ner i varv, pulsen slår långsammare och livet känns enkelt. Men trots detta kan jag inte se ett liv på landet. Jag måste bo i stan, i centrum. Jag brukar fråga mig varför? Jag är inte precis urtypen av en citymänniska. Men på något sätt känner jag ändå att jag behöver, pulsen, närheten, stan.

Igår kväll satt jag i Malmö hamn och överskjöldes av Skånes Dansteater uppsättning Dockplats 2010. En absolut sprakande föreställning föreställning med dansare, simhoppare, konstsimmare, akrobater, kör, brassorkester, ljud och ljus. Föreställningen skildrade dockans historia från hav till land, från industri till privat boende och urbant fritidsområde. Dockplats 2010 är ett av många kulturarrangemang som Malmöstad bjuder sina invånare på.

Ock där i duggregnet i denna till synes "fula" miljö av lyftkranar, plåttunnor och industribyggnader påmindes jag om varför jag vill finnas i stan. Staden erbjuder, möten, utveckling, kreativitet, konfrontationer. Och det är därför Citykollo bedriver sin ungdomsverkamhet i stan.

Sveriges storstäder bubblar av kreativitet och entrepenörskap! Inom Citykollo vill vi fånga upp och kanalysera denna drivkraft hos unga människor. Genom att få dem att sätta upp mål för sina drömmar, få tilltro till sig själva och redskap att hantera problem blir de aktiva aktörer i sitt liv och i samhället. Många kolloaktiviteter tar ungdomarna bort från stan, ut på landet. Ibland behöver vi det andrummet för att få distans till myllret i stan. Men vi tror också att ungdomar behöver inspireras av sin närmiljö och vad den har att erbjuda.

Inspiration i Rosengård

Återigen låter Apelgårdsskolan i Rosengård mig inspireras. Igår på möte med skolans Dream Team, bestående av de representatnter som arbetar med livskunskap, antimobbing och arbetsmiljö. Helt i linje med hur jag tänkter kring skolornas arbete med anti-mobbing, jämlikhetsplaner och livskunskap ser man på Apelgårdsskolan alla dessa delar som en enhet som arbetar tillsammans. Därför bestämde man igår att slå ihop grupperna som arbeter med anti-mobbing, livskunskap, kamratstödjare, arbetmiljö och hållbarutveckling till ett starkt DreamTeam. Under hela mötet var det bara möjligheter och det positiva i varje elev som stod i fokus. Inte en ända gång under mötet sa någon nej, men eller det skulle inte funka.

Att träffa personalen på Apelgårdsskolan är alltid en glädje och ger mig energi. De har de senaste året vänt stämningen på skolan. Elever, lärare och rektorer säger att det har blivit lugnare och förra året ökade antal elever med behörighet till gymnasiet från 41-70%. I den skoldebatt som förs idag är det härligt att möta en skola väljer ansvarsskolan framför lydnadsskolan och visar att man på det sättet kan skapa studiero i klassrum och korridorer.